Skapandet av ett nytt liv

Vår resa, min sambos och min, har precis börjat. Vår resa mot att skapa ett nytt liv. Inte ett nytt liv för oss själva, utan för en helt ny individ. Ett barn.

Innan operationerna och innan min diagnos hade jag inte bråttom med att skaffa barn. Jag kände inte att jag var redo att prioritera någon annan mer än mig själv. Jag ville satsa på mitt jobb och kunna göra det jag ville när jag ville. Jag säger inte att det går att göra både och, men jag ansåg ändå att det skulle bli svårare. Om jag känner för en AW så tar jag en AW, om jag känner för att resa så gör jag det. Om jag måste jobba över så är det ingen som drabbas mer än min sambo som har möjlighet att laga mat och ta hand om sig själv även om han såklart gärna haft sällskap också. Med ett barn förändras det och jag var inte redo för att saker skulle förändras.

Jag har alltid älskat barn och tyckte mycket om att vara barnvakt som yngre. Jag har alltid vetat att jag vill ha egna barn. Det är därför tufft att få beskedet att man inte kan få egna barn på naturlig väg. Jag och min sambo kan inte bara "råka" bli gravida efter att ha slarvat lite med preventivmedel. Vi kommer behöva kämpa för att lyckas och vi kommer behöva hjälp av andra.

Jag är tacksam över att vi lever i ett samhälle där det finns möjlighet att få hjälp och att forskningen kommit så långt som den gjort. Även om vi kommer få kämpa för att bli gravida så finns det fortfarande en möjlighet och det är jag tacksam för.

Vi är precis i startskedet av den här resan. Vi har inte fått remissen än men är lovade den så fort vi avslutat en fertilitetsutredning. Jag är inte helt insatt ännu men som jag förstår det så måste de titta på min äggstockar och antalet ägg så att de ser normala ut och de behöver även titta så att antalet spermier i sperman är normalt hos min sambo. För att kunna hjälpa oss på rätt sätt så behöver de veta om det ser normalt ut och annars behöver de anpassa behandlingen.

Anledningen till att vi fått beskedet att vi inte kan få barn på naturlig väg redan innan fertilitetsutredningen är att min ena äggledare är bortopererad och den andra är för ärrad för att kunna leda ett befruktat ägg vidare till livmodern. Vi måste alltså få hjälp med att placera ett befruktat ägg i livmodern så att det kan växa och bli ett barn.

Jag hoppas att fertilitetsutredningen går bra, att vi snart får vår ivf-remiss och att behandlingen lyckas så att jag blir gravid. För nu har jag insett att det finns viktigare saker än att jag spontant ska kunna ta en AW eller jobba över. Det finns faktiskt så mycket mer som är viktigare än det.