Jag försöker leva så normalt som möjligt. Försöker inte alls tänka på att jag har endometrios nu. De senaste veckorna har det ofta gått ganska bra och jag kan äntligen säga att jag mår bra utan att ljuga. Jag har många bra dagar där jag känner mig precis som förut, innan jag fick symptom av min endometrios. Jag kan som jag nämnt i tidigare inlägg känna mig genuint lycklig igen och vissa dagar mår jag inte bara bra utan till och med fantastiskt. Det är så skönt att känna igen sig själv!
Den här veckan har det varit tufft på jobbet. Mycket att göra men jag känner att jag har lyckats hålla humöret uppe och inte kommit in i de negativa tankarna kring att jag inte orkar lika mycket längre, att jag inte kan prestera på samma nivå som innan och att det inte är värt att lägga så mycket tid på jobbet som jag gör. Jag har ändå känt att det varit skönt att gå helt upp i jobbet och jag har tyckt att det har varit roligt igen. Roligt men också såklart utmattande. Jag är helt slut nu och längtar något oerhört efter helg!
Smärtorna har gått upp och ner de senaste dagarna men jag har ofta rejält ont framförallt på morgonen och på kvällen. Jag har också fått små blödningar igen efter att egentligen ha sluppit det sen koniseringen som jag gjorde för ca 1,5 månad sen. Det har varit så skönt att slippa trosskydd, känns så instängt och låst på nå vis när man måste ha trosskydd varje dag men nu är jag alltså tillbaka där tyvärr. Jag har förstått att jag eventuellt kommer behöva blöda ut lite mer snart, dvs ta ett uppehåll med hormonerna så att jag får mens. Jag blir livrädd av tanken. Jag orkar inte med de smärtorna just nu och jag har inte tid att vara borta från jobbet. Jag är livrädd för att den mensen skulle göra allt värre. Just nu tänker jag bara skjuta det på framtiden tills det blir absolut nödvändigt.
Och så usch vad jobbigt jag har haft det med tankarna sen senaste psykoterapeut besöket. Jag undrar verkligen om det är så bra att jag går dit, känns som allt bara blir jobbigare. Jag vill inte behöva ta itu med allt det här känner jag. Jag har ju alltid haft svårt att somna på kvällarna men nu är det i princip omöjligt - tankarna bara snurrar runt runt och jag mår illa av att sitta i den här karusellen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar