Äntligen! Men också oväntat tidigt. Vi har fått besked om att vi är välkomna på vårt första ivf-besök. Det känns overkligt. Jag vet inte heller riktigt vad jag ska eller kan förvänta mig av det första besöket. Jag är nervös. Jag känner en rädsla inför behandlingen och jag förväntar mig det värsta. Att jag ska må skit och att första försöket ändå inte kommer att lyckas men samtidigt ser jag så mycket fram emot det. För inom mig brinner ändå hoppet. Det kan gå på första. Det kan betyda att jag är gravid innan sommaren, eller i alla fall till hösten.
Vi är bara i början på babymakingroad men det känns just nu väldans härligt.
