Ny vecka

Helgen har varit jättebra! Jag tvingade mig att komma ut ur huset för att träffa lite underbara människor. Så glad för det. Jag får inte fortsätta isolera mig. Måste träffa människor för människor gör mig glad. 

Imorgon är det måndag. Jag önskar att jag kunde känna minsta pepp till att försöka ta tag i mig själv imorgon. 

Ställde mig på vågen nyss och insåg att jag fortfarande väger 5 kg mer än jag vill, det har inte hänt något alls. Möjligen lite uppåt. 

Jag fasar för utvecklingssamtalet på jobbet, där jag vet att jag kommer få kritik (har fått reda på den korta varianten så jag vet lite vad som väntar). När jag redan är deppig klarar jag inte kritik. Eller, egentligen klarar jag nog aldrig kritik. Är verkligen sämst på det. Utvecklingssamtalet på jobbet gör att jag får ångest. Skulle helst hoppa det helt. Spelar ingen roll hur mycket bra de säger, jag kommer bara ihåg det negativa. 

Jag fasar för terapeutbesöket på torsdag, dels för att återigen missa arbetstid, dels för att jag inte vet om jag orkar prata om allt skit. 

Så nej, jag ser inte alls fram emot den kommande veckan. Inte det minsta.