Nu har jag varit deppig i över en vecka. Brutit ihop totalt hos min terapeut över allt men kanske främst hur otillräcklig jag känner mig och hur ledsen jag är på min kropp som bara sviker. Hur arg jag är på mitt jobb och på mig själv. Hur besatt jag har blivit över att bli gravid och få ett barn, att ångesten och hoppet avlöser varann hela tiden och att tankarna snurrar och leker hela havet stormar i mitt huvud.
Det är skönt att få bryta ihop. Att få tycka synd om sig själv. Men inte för länge. Nu måste jag börja vända deppet, tänka positivt och se fram emot det här året. Det kan ju bli ett fantastiskt år, men det blir verkligen inte bättre än förra om jag inte försöker. Jag måste börja tänka positivt igen, bli mer som mitt gamla jag.
Kanske låter jag mig själv deppa idag och så vänder jag på det imorgon eller på måndag istället.
Jag har precis suttit och letat jobb. Det är en spännande och skrämmande tanke att söka ett nytt jobb, det liksom pirrar lite i magen när jag hittar ett jobb som jag faktiskt kan tänka mig. Jag hittade ett som jag verkligen, verkligen kände för på alla plan. Tyvärr var sista ansökningsdagen igår. Tänker att jag kanske borde se det som ett tecken, att det inte är dags än. Att jag kanske ska kämpa på nu på jobbet tills jag lyckas bli gravid och mammaledig, att det kanske känns helt annorlunda på jobbet om jag bara får ca 1 år uppehåll som mammaledig. Kanske blir det bättre då, och kanske inte. Känns det inte bättre då kan jag ju alltid söka nytt jobb då istället. Samtidigt vet jag inte hur många år jag kanske behöver vänta innan jag lyckas bli gravid, om ens någonsin. Så jag fortsätter nog kolla jobb lite nu och då framöver. Tänker att det är lite som när man letar hus på hemnet, man måste gå på ett antal visningar innan man förstår vad man verkligen vill.
De där punkterna jag lovade mig själv att hålla härom veckan har hittills inte lyckats särskilt bra (förutom att jag är rätt duktig på att hålla mig till mörk choklad och popcorn). Om jag bara kan bli frisk från den här fruktansvärda förkylningen jag dragit på mig igen så kan jag ju försöka komma igång med träningen. Kanske ska jag trots förkylningen försöka komma ut på en promenad så att jag kommer upp i 8 000 steg idag. Soffan känns dock väldigt skön just nu, kanske tar en tupplur först bara :p
Nästa vecka har jag bestämt mig för att vara frisk, glad, pigg och helst smärtfri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar