Det blev verkligen inte tredje gången gillt och nu verkar inte heller fjärde gången gå vägen. Jag var så lycklig när vi fick ut hela 7 ägg nu på ivf nr 4. Det kändes så otroligt. Liksom nu är gången. Tyvärr var tre omogna (vi körde korta protokollet för att testa något nytt). Och endast ett av de återstående äggen blev befruktade. Ett endaste. Och det hade bara blivit två celligt. Jag känner mig helt utan hopp. Det blev ändå insättning , vilket jag nu i efterhand ifrågasätter. Kanske hade det varit bäst att se det som ett misslyckat försök så vi slipper slösa en av våra gånger. Jag har googlat och insett att många kliniker har som princip att inte sätts in 2celliga embryon för chanserna är för små. De finns chans men de är inte stora. Jag skulle vilja kalla dem obefintliga för min del eftersom vi satt in både fyrcelliga och femcelliga utan tillstymmelse till graviditet.
Jag känner mig kall som is. Räknar redan på när jag kan sätta igång med synarela och köra nästa behandling. Aldrig mer korta protokollet för mig.
Jag ömmar för den lilla vi fick insatt, det skulle verkligen kännas som ett mirakel om han klarar sig (jag har en känsla av att det är en han). Jag hejar på honom och jag älskar honom. Jag sörjer dock i förväg att jag har förlorat honom. Men jag hoppas han överraskar och bara var svag i början för att växa störstboch starkast av dem alla <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar