Vad händer nu?

Idag har varit en jobbig dag men nu mår jag lite bättre.

Efter att mensen kom igång på riktigt så kom jag överens med kliniken om att börja direkt på Synarelan igen, dvs nässprayen som försätter mig i klimakteriet. De ville inte låta min endometrios gå obehandlad även om vi skulle vilja ta en lite längre paus nu och eftersom jag själv sa att jag mådde bättre på Synarela än p-pillrena så blev det så. Just nu skulle jag dock helst vara utan medicin och bara få vara, leva en månad utan att tillföra kroppen massa konstigheter. Men jag får lita på läkarna när de säger att det är bättre för mig och mina chanser att bli gravid att inte låta endometriosen få en chans att blomma ut igen på allvar. Jag känner mig dock helt fullkomligt dränerad på energi.

Eftersom energin är rätt slut nu så har vi i alla fall bestämt att ta ett litet uppehåll med IVFen. Det viktigaste för mig nu är att få ett återbesök där jag vill ha svar på alla mina frågor. Jag känner att jag har en hel massa funderingar som jag liksom inte haft möjlighet att vädra med läkarna. Så det är det jag väntar på nu, en kallelse till en läkartid där jag ska få ställa mina frågor.

Min tanke är sen att jag ska träna, äta bra, gå härliga promenader i höstvädret. Jag tänker också prova akupunktur. Jag vet att det är många som inte tror på att det hjälper, i alla fall inte hjälper mot ofrivillig barnlöshet och det är mycket möjligt att det inte gör. Jag tänker dock att det inte kan skada att testa och jag tror att det kan göra gott för mig på alla möjliga sätt och inte minst för endometriosen. Så om det hjälper endon och min kropp i stort så borde det indirekt hjälpa mot den ofrivillig barnlösheten.

En ytterligare anledning till återbesöket hos läkaren och till att testa akupunktur är att jag känner att jag måste göra något annorlunda inför vårt tredje och sista landstingsfinansierade försök. Jag hoppas på att få läkaren att göra någon liten ändring i behandlingen. Jag måste känna att jag vågar tro på att nästa gång blir det skillnad. För varför skulle det gå om jag gör exakt samma sak igen när det inte gjorde det de två första gångerna? Min hjärna är alldeles för logisk. Sen är ju inte alltid ofrivillig barnlöshet och graviditeter helt logiska.

Sen känner jag att jag vid tredje försöket ska försöka att inte vara alltför stressad. Eftersom jag ska byta jobb nu tänker jag att det är bäst att avvakta lite tills jag kommit in i det lite mer.

Även om jag känner att jag vill vänta lite nu så får jag också panik på att jag låter tiden springa iväg. Planen var ända från början att vara gravid innan 30 och jag fyller 30 nu i vinter. Det gör mig stressad i sig. Så jag vill inte att det ska gå alltför lång tid. Eventuellt vill jag göra nästa försök i december, vilket skulle ge mig bara ca 1 månad på nya jobbet och bara ca 2 månader till att testa akupunktur och komma i form å allt det där. puh blir ju stressad av den tanken också. Vi får helt enkelt se hur det artar sig med allt och hur det känns. Det känns dock skönt att veta att vi bestämt oss för åtminstone 3 privata försök också så på det sättet är vi ju inte ens halvvägs i våra försök. Jag måste bara ladda upp mig själv med massa positiv energi så att jag orkar.

Vill också ge min älskade man så himla mycket credd. Han ger mig så otroligt mycket stöd och kärlek i allt det här. På ett sätt så tycker jag verkligen att det här trista för oss närmre varann och jag känner att jag älskar honom så otroligt mycket. Jag önskar bara att jag kunde ge honom det där barnet som jag vet att han så innerligt vill ha <3